Publicerad i Övrigt

Vegetabilisk olja

Jag har läst att det inte är så hälsosamt med exempelvis rapsolja eller kokosolja. Av och till har just de oljorna lyfts fram som extra bra. Nu har jag förstått att det inte alls är oljan i sig som är så hälsofarlig, utan det är tillverkningsprocessen som skadar råvaran. Det är ju väldigt synd, eftersom jag förstår att själva ämnena som raps respektive kokos innehåller är nyttiga. Dessutom tror jag att till och med olivolja som alltid brukar anses som allra nyttigast kan bli förstörd av en dålig tillverkningsprocess. Om man kunde skapa en ny process skulle man förhoppningsvis få oljan att bli nyttigare. Eller mindre onyttig eller hur man nu ska uttrycka det. Vad jag förstår finns det de som vill leva helt oljefritt. Det är tydligen på grund av att olja är i sig ”tomma kalorier”. Det finns i och för sig andra fördelar. Till exempel är det nästan omöjligt (utan en air fryer) att tillaga stekt mat utan fett av något slag. Visst, man kan testa att spreja lite vatten på eller helt enkelt bara värma den i ugnen ändå. En del människor, vanligtvis inte veganer, kan behöva lite olja för att ”få igång magen”.

Sammanfattningsvis är jag själv inte ”rädd” för att få i mig lite fett, men jag är inte någon som älskar fett heller. I så fall är det i andra former, exempelvis glass, nötter, avokado (fast det äter jag inte längre för miljöns skull och för att det är nästan omöjligt att få tag i den mogen).

Publicerad i Övrigt

Statliga jobb

Jag läste en artikel om vilka arbetsgivare som är attraktiva bland unga högutbildade. Kanske gjordes den här undersökningen innan avslöjandet om Oatlys finansiering, men om inte, undrar jag hur man tänker om man vill arbeta för den typen av arbetsgivare. Det är många som jag ställer mig väldigt frågande till, på den här listan. Fast det finns ett par som jag nog kan förstå (även om det finns vissa frågetecken där också). Exempelvis inser jag vilken attraktiv arbetsgivare IKEA skulle vara. Eller Northvolt. En del av företagen vet jag faktiskt inget om, och några få har jag aldrig hört talas om. Vi kulturmänniskor kanske lever ensamma i våra små elfenbenstorn. 🙂

Trots att min morfar en gång var en ICA-handlare, skulle jag aldrig vilja arbeta för ICA. Inte efter deras hetsjakt på veganer, samtidigt som de försöker ställa sig in genom att sälja en massa – jag får kanske kalla dem växtbaserade – produkter som veganer skulle vilja köpa. Och Lantmännen? Hm, kanske. Danske Bank? Nej tack. Swedbank? Inte dem heller. Vi blev väldigt illa behandlade av dem för några år sen. Migrationsverket? Aldrig. Fast en del av de andra verkar helt okej. I mina ögon. Smaken är ju som sagt olika.

Publicerad i Övrigt

Lat?

Hela mitt liv har jag blivit kallad ”lat”. Mina närmaste släktingar/familjemedlemmar har sagt ”det som det gör ont i henne” (att göra vad jag nu skulle göra). Och: ”du bara sitter och pratar (eller läser)”. Jag är faktiskt trött på att höra de där orden. Det är som om de som är mer aktiva har rätt att kritisera de som är annorlunda än de är. Jag inser att samhället föredrar de som är snabba och aktiva framför oss som brukar sitta och tänka igenom saker. De förra är naturligtvis mer användbara. Hur som helst. Jag har börjar hata att bli beskriven på det sättet. Jag är en lågenergiperson. Jag brukar vara tankfull och fundera innan jag gör något. Är det verkligen så illa? Från och med nu skulle jag vilja förbjuda ordet ”lat”. Kalla mig en lågenergiperson. Det kan jag leva med. Min pappa var det också, och dessutom min faster (pappas syster). I gengäld ska jag inte kalla högenergipersoner hyperaktiva.

Publicerad i Övrigt

Skötväska för stora barn

Det här är nog ett tråkigt inlägg för den som inte har barn eller för den vars barn är vuxna, men jag ska inte låta det bli för långt, så den som vill kan scrolla förbi.:)

Nu när mina barn börjar bli stora (fem i januari – jag kan knappast tro att det är sant att jag har så stora barn) och min syster har också barn som snart är två och ett halv, så blir det svårt att få ner allt de behöver i en eller ens två skötväskor. Jag har en jättefin skötryggsäck/-väska som är lik den första skötväskan jag skaffade (blå med silverfärgade prickar) men det går inte att få ner allt i den. Därför bestämde jag mig för att köpa en shoppingvagn. De är ju knappast coola, men ibland kan man få ner en massa i dem. Min mamma kunde inte förstå varför jag skaffade den, men det är ju inte hon som måste bära allt barnen behöver. För att vara en shoppingvagn tycker jag att den är rätt fin.

Publicerad i Övrigt

Inga länkar längre

Eftersom vi nu, i alla fall snart, inte längre får dela länkar, om jag förstått en ny EU-lag om upphovsrätt rätt, vill jag bara nämna att de tidningar jag oftast läser är Dagens Nyheter och Tidningen Syre. Dessutom läser jag ibland också Svenska Dagbladet. Om jag läser någon annan tidning kommer jag att nämna det i inlägget. Självklart utan någon länk, efter som höga vederbörande vill ha det så. Man kan ju fundera på vem som vinner på att viktiga nyheter inte sprids till läsarna. Om jag har förstått saken rätt får jag fortfarande dela länkar som avsändaren ger sin tillåtelse till att de får spridas. Alltså kan det komma att bli länkar till namninsamlingar och donationssidor. Kanske också till privatpersoners bloggar. Under förutsättning att bloggarna gett sin tillåtelse.

Publicerad i Övrigt

Klimatsmart men inte djurvänligt

Idag läste jag en nyhetsartikel om att människor gärna vill äta klimatsmart men inte vet hur de ska göra det. Kanske kan de få hjälp med det.

Det som ständigt förvånar mig (eller åtminstone bedrövar mig) är att nästan ingen någonsin bryr sig om djurens lidande. För i stort sett alla människor är det något som inte betyder något alls. Alla verkar helt sakna empati.

Hur är det möjligt? Hur har vi som art lyckats komma så här ”långt” utan att känna någon empati utom för den allra närmaste familjekretsen om ens det? Är det kanske en konkurrensfördel att kunna slippa empati och bara tänka på sig själv (och kanske nuvarande partnern och eventuell avkomma i den relationen)?

Många som själva jagar hävdar att de visst har empati. Tänk dig att du dödar ett djur. Är det empatiskt? Skulle du själv vilja bli dödad? Jag måste säga att jag inte ger mycket för den typen av ”empati”. Nej, de flesta tycker nog att ett djur är en pryl som går att göra till något gott att stoppa i munnen. Självklart vill man att någon (helst någon annan) ska göra något med det så det blir det där goda som man kan stoppa i munnen. Egentligen är det skrämmande.

Idag läste jag också på en blogg på Tumblr att en bloggare (jag gissar att det är en tjej) älskar att gå till restauranger som enbart serverar vegansk mat (för säkerhets skull definierar jag veganskt så här – utan alla animaliska ingredienser). Att kunna känna sig helt avslappnad och inte oroa sig för att få i sig något man inte vill ha. Hon älskar också att vara i sin egen bostad för att åtminstone där kunna skapa en så nära hundra procent vegansk och grymhetsfri miljö som det är möjligt.

Det får mig att önska mig något liknande och kanske rentav något mycket större. En vegansk by, en vegansk stad, ett litet veganskt land. I verkligheten finns det ju lite problem med det.

Till exempel kanske inte alla veganer kommer överens. Det är naturligtvis inte lätt att ordna rent praktiskt heller. Alla som äter växtbaserat är ju inte heller veganer, utan mest hälsoinriktade.

Inom parentes undrar jag också hur många veganer det finns i världen. Talar vi om hundratusentals? Miljoner?

Men jag har hört att många veganer inte ens vill bo nära andra veganer. De är fullkomligt nöjda med att bo tillsammans med allätare. Man vet naturligtvis inte om man kommer att komma överens med andra veganer, bara för att de är just veganer. Men själv skulle jag ändå föredra att inte ha allätare alldeles inpå mig, för det blir så tröttsamt i längden att försöka rättfärdiga sitt ställningstagande. En del tycker att vi veganer alltid har en dold vegansk agenda och därför inte har rätt att yttra oss i andra frågor. Man blir bara avfärdad. Undrar om vi en dag får ett Stonewall Inn för oss veganer?

För ett par år sedan läste jag en artikel på vad jag tror var The Guardians webbsida. Där avfärdades organisationen PCRM (Physicians Committee for Responsible Medicine) väldigt lättvindigt därför att de är en ”anti-mjölklobbygrupp”. (Minns inte den exakta formuleringen). Det faktum att alla anställda är antingen läkare med inriktning näringslära, nutritionister eller dietister, var för den journalisten helt irrelevant. Inom parentes sagt, finns också en svensk motsvarande organisation som heter Läkare för framtiden. Här i Sverige låter det ibland ”dem har jag aldrig hört talas om”.

Nu har jag riktigt gått igång på orättvisorna. 🙂 Vi veganer och så vidare, vi som i våra egna ögon är på ”den goda sidan” behöver alltid ha alla fakta tillgängliga, men motståndarsidan behöver bara tycka, aldrig ha några fakta bakom sina yttranden. För övrigt, vill de aldrig titta på våra länkar och källor, för att vi ”har fel, det förstår ju vem som helst”.

Relativt nyligen blev jag och min familj tillfrågade om vi ville försöka skaffa en bostad mer eller mindre i anslutning till ett antal andra personer. Några av dem var veganer. Men hela projektet strandade, mest tror jag, på grund av att de potentiella deltagarna inte kunde komma överens. Det blev lite alla mot veganerna. Men vi har inte gett upp hoppet om att kanske få ihop en liten vegansk by någon gång i framtiden. Under de få dagar det här projektet fortfarande hängde i luften, så att säga, kändes det helt fantastiskt. Kanske kan det gå att genomföra ett projekt av den här typen någon gång i framtiden. Tänk att ha grannar som man inte behövde oroa sig för utan i stället kunde samarbeta med. Eller åtminstone kunna säga hej och le och kanske byta några ord med.

Jag ber om ursäkt för det långa inlägget. Om det är långtråkigt, är det bara att sluta läsa var man vill eller inte läsa alls.

Publicerad i Övrigt

Samveten

Jag har ofta tänkt att de flesta människor funderar ut hur de skulle vilja leva och anpassar sina samveten efter den livsstilen. Personligen tycker jag att det viktigaste är att kunna leva med sina val. För min del handlar det om att komma på vad mitt samvete säger och så anpassa min livsstil efter det. Inte tvärtom. Andra människor (allätare) måste ha oerhört elastiska samveten.

Publicerad i Övrigt

”Riktig” mjölk?

Har du märkt att allätare insisterar på att komjölk är ”riktig” mjölk? Som vegan tycker jag det är lite löjligt. Om någon pratar om ”riktig” mjölk, borde inte det vara modersmjölk? Den sorten som barn får när de ammas av sin mamma? För allvarligt talat, vad gör komjölk mer riktig än getmjölk, för att nämna något som jag antar är det näst vanligaste som allätare dricker?

Publicerad i Övrigt

Nervös

Jag blir ofta nervös av saker som min familj verkar tycka är helt ointressanta och ofarliga. När jag får en panikattack (eller nästan i alla fall), sitter de helt lugna och undrar varför jag är så hysterisk.

Men kanske är det jag som tar saker på allvar och de andra som inte gör det. Jag sitter här just nu och försöker lugna ner mig, men det är svårt. När något har hänt, även om det är förhållandevis obetydligt kan jag inte låta bli att tänka att det kan leda till något värre.

Till exempel om man skär sig eller river sig och såret blir inflammerat. Eller när man hör massor av flygplan ovanför sig, och tänker är det kriget som har kommit? När jag var liten behövde man inte tänka så, men nu plötsligt, är den tanken inte lika avlägsen. Så jag oroar mig. Särskilt nu när jag har barn.

Det värsta är att man vet ju aldrig om allting är okej, för saker kan ändra sig på någon sekund.

En gång för flera år sedan hade jag B12-brist och svimmade av ganska ofta. Vad jag inte visste var att jag kunde ha dött i stort sett varje gång jag svimmade för det var tecken på att mitt nervsystem höll på att brytas ner eller något åt det hållet. Ändå kändes det som en lättnad att allt blev svart för mig, för då försvann jag från all oro en liten stund.

 

Publicerad i Övrigt

Besviken

Jag såg fram emot att få min telefon tillbaka. Nu visar det sig att jag inte kan få den lagad här, för de vägrar att göra det. Den är nämligen för gammal och det är tyvärr alla enheter vi har. Gamla, men fortfarande bra. Utom att skärmarna är krossade. Jag är så besviken. Jag kanske kan köpa en ny telefon så småningom men inte här, för här får jag inte köpa på avbetalning, eftersom jag inte har något bankkonto här. Och jag får inte åka tillbaka till Sverige om jag vill komma tillbaka hit. Eller under vissa omständigheter skulle jag kanske få det, men det skulle bli så krångligt så jag hoppas slippa det. Men den här situationen kan inte hålla på för alltid. Förr eller senare måste allt bli som vanligt igen.